FREAJJ

För exakt ett år sedan sprang vi runt utanför hovedbanegården och letade efter en buss som skulle ta oss dit. För exakt ett år sedan var dagen då vi skulle på den efterlängtade konserten! För exakt ett år sedan stressade vi till den coola metron som tog oss till utkanten av köpenhamn. För exakt ett år sedan sprang jag omkring som en tok och frågade om vart stället låg. För exakt ett år sedan var det en kall men ändå så underbar kväll. För exakt ett år sedan kom vi fram till KB-hallen där mamma tände en cigg och jag kollade mig omkring efter massa häftigt folk. För exakt ett år sedan kunde jag inte sitta still i klassrummet av pirr i magen inför kvällen. För exakt ett år sedan stod vi och köade med en massa mejkade tråktjejer till toan samtidigt som de försökte impa på snyggekillarna. Ja fy vad tjejerna var fula och killarna var snygga! För exakt ett år sedan missade mamma första låten eftersom hon köpte öl och inte vågade tränga sig vilket resulterade i att hon fick stå och vänta i 30 minuter. pust.
Orka med för exakt ett år sedan. Ni förstår nog säkert.
Jag och mamma tog oss till Köpenhamn, KB-hallen och såg Keane!
Tänk att det gått ett år sedan! Lätt bästa konserten efter Oasis.
Vi stod sådär i mitten-längst fram och allt var underbart. Jag menar, mamma är också den bästa att gå på konsert med! Hon blir galen! :D Precis som jag men what do you know? ;D Bara Para som varit på konsert med mig när jag fått se en utav mina riktiga favoriter!
Nåja, sista låten blev bedshaped och jag kan svära på att tom måste hört mig när han frågade vilken låt vi ville avsluta med. Jag kunde inte sluta skrika och ja, tråkigt nog gick dom ut och jag trodde allt var över. Tills dom kom tillbaka och körde den sista låten, den bästa låten med den bästa inlevelsen! Jag kunde inte sluta gråta. Jag vet, jag är patetiskt. Men vissa låtar betyder så otroligt mycket. Som denna.
Här får ni en tjockisbild på mig.
Jag vet, kasst inlägg men jaa jag vet inte. Var tvungen att skriva av mig.
Vad jag vill se dom igen!