FREAJJ

såg spårlöst på 4an för nån timme sedan. stängde in mig i mitt rum och ville inte se det med mamma. hon satt och kollade på det i vardagsrummet och vädjade hela tiden om att jag skulle sitta med henne. men jag klarar det inte. inte nu när hon mår så bra, är nyförälskad och allt. jag stänger bara in mig. vill inte se sådana skitprogram där jag bara bölar och tänker ännu mer på min pappa. men det går inte. för det är exakt det jag gör. det är det jag gör 23 h om dygnet.

att få se den otroligt härliga tjejen på tv finna sin pappa och hur han också hade letat efter henne gör en så blödig. jag blir jätteglad för hennes skull men samtidigt skitförbannad. eller ska jag säga avundsjuk. då känner jag mig bara ännu hemskare. och dummare. för jag vet att det aldrig kommer att hända mig. det är bara något som jag hoppas på hela jävla tiden och mår så himla dåligt av. 
jag vet att jag har världens underbaraste mamma men det är ändå en del som saknas.
och just nu känner jag bara att det är för jävla mycket. mycket med skolan, mycket med folk, framtidsplaner, jobb, pengar, resor, allt.
jag borde verkligen skaffa mig en riktig dagbok. börjar känna mig lite som kim och anna nu. berätta för mycket om känslorna.